första tiden..
Eftersom jag startade denna blogg 3 månader efter att Novalie är född så måste jag ju försöka gå tillbaka och minnas hur den första tiden var och berätta för er.
Ja som alla ni föräldrar där ute vet så är den första tiden helt magisk, man ligger bara och tittar på den där lilla varelsen och tittar på hennes små händer, fötter, klappar försiktigt på huvudet, luktar på henne för bebisar luktar ju så himla gott!
Första nätterna blev lite smådramatiska, iaf om du frågar mig. Hon hade så mycke fostervatten kvar så hon spydde och hade sig om dagarna vilket var helt normalt men på natten så började hon kämpa för att få luft och låg och vred och vände sig och tillslut skrek hon till för att sedan inte få luft igen! Ni kan fatta paniken så nyblivna föräldrar och inte riktigt veta vad som är fel eller vad vi ska göra, jag är så tacksam för att vi fick bo på bb-hotellet båda två dem två första nätterna då man kunde ringa på barnmorskan dygnet runt. Så vi ringde lite panikslaget och bad henne skynda sig! Hon kommer in och tar upp Novalie och går in i badrummet och får ut riktigt stora snorbusar och säger att det är ganska vanligt att dem blir täppta i början och ger oss koksalt och neseril. När barnmorskan var där brast det för mig, jag var så rädd jag trodde verkligen att hon höll på att dö! Barnmorskan tittade på mig och frågade snällt "tycker du att det är jobbigt när hon skriker? Eller blev du rädd?" Jag kved fram ett litet svar "ja..jag blev rädd..."
Efter den natten så blev hon sakta bättre och vi lärde oss att få ut dem där kusarna som kom fram och täppte igen hennes näsa och var väldigt noga med att "rensa" varje kväll innan natten kom så att hon fick sova. Amningen kom igång ganska bra, ingen hade berättat för mig att det skulle göra så satans ont bara men det gick över efter ett tag.
När Novalie var 2 veckor så fick hon magproblem, kolik skulle man kunna säga fast i något mildrare form. Hon svalde antagligen väldigt mycke luft då jag hade så mycke mjölk som bokstavligen sprutade ut,släppte hon bröstet så sprutade det över hela hennes ansikte. Så vi köpte hem minifom och efter några veckor så började det ge med sig, men vi hade ett par riktigt jobbiga nätter då jag satt uppe hela nätterna med henne i famnen och vaggade henne fram och tillbaka, jag trodde att jag skulle svimma vissa nätter för att jag var så trött.
Amningen började krångla efter ett tag och försvann nästan helt vissa dagar (antagligen pga sömnbrist och stress) och hon skrek pga det istället så vi köpte hem ersättning och gav henne och hon blev då nöjd, men det tog ett par dagar innan vi insåg att hon skrek pga att hon fortfarande var hungrig. Det var inte försen jag pumpade ut och insåg att jag inte hade mycke mjölk alls! Stackars barn som vart hungrig..
Torsk lyckades hon få också, det är även det väldigt vanligt har jag hört med fy vilken envis torsk! Ville aldrig ge med sig känns det som! Hon hade det nog i 2 månader, och då fick hon ändå receptbelagd medecin mot det. I samma veva fick jag det på min bröstvårtor och dem sprack, ja bokstavligen SPRACK och blev helt såriga. Så jag kunde helt enkelt inte amma längre och började handpumpa ut mjölken och blandade med ersättning och gav henne på flaska. När brösten hade läkt så började jag amma igen men det blev som en ond cirkel nu när hon hade börjat äta på flaska då blev hon lite slö och hon fick ingen bra grepp om mina bröstvårtor så ja, dem sprack igen.. Efter många om och men så bestämde jag mig helt för att sluta amma men fortsätta pumpa och det ska jag försöka fortsätta med tills hon är iaf 4 mån.
Ja, känns som det blev ganska många motgångar men jag är fortfarande världens lyckligaste Mamma och Novalie är nu mer världens lyckligaste bebis....förrutom när hon är hungrig då förvandlas hon till världens argaste bebis..=)
Ja som alla ni föräldrar där ute vet så är den första tiden helt magisk, man ligger bara och tittar på den där lilla varelsen och tittar på hennes små händer, fötter, klappar försiktigt på huvudet, luktar på henne för bebisar luktar ju så himla gott!
Första nätterna blev lite smådramatiska, iaf om du frågar mig. Hon hade så mycke fostervatten kvar så hon spydde och hade sig om dagarna vilket var helt normalt men på natten så började hon kämpa för att få luft och låg och vred och vände sig och tillslut skrek hon till för att sedan inte få luft igen! Ni kan fatta paniken så nyblivna föräldrar och inte riktigt veta vad som är fel eller vad vi ska göra, jag är så tacksam för att vi fick bo på bb-hotellet båda två dem två första nätterna då man kunde ringa på barnmorskan dygnet runt. Så vi ringde lite panikslaget och bad henne skynda sig! Hon kommer in och tar upp Novalie och går in i badrummet och får ut riktigt stora snorbusar och säger att det är ganska vanligt att dem blir täppta i början och ger oss koksalt och neseril. När barnmorskan var där brast det för mig, jag var så rädd jag trodde verkligen att hon höll på att dö! Barnmorskan tittade på mig och frågade snällt "tycker du att det är jobbigt när hon skriker? Eller blev du rädd?" Jag kved fram ett litet svar "ja..jag blev rädd..."
Efter den natten så blev hon sakta bättre och vi lärde oss att få ut dem där kusarna som kom fram och täppte igen hennes näsa och var väldigt noga med att "rensa" varje kväll innan natten kom så att hon fick sova. Amningen kom igång ganska bra, ingen hade berättat för mig att det skulle göra så satans ont bara men det gick över efter ett tag.
När Novalie var 2 veckor så fick hon magproblem, kolik skulle man kunna säga fast i något mildrare form. Hon svalde antagligen väldigt mycke luft då jag hade så mycke mjölk som bokstavligen sprutade ut,släppte hon bröstet så sprutade det över hela hennes ansikte. Så vi köpte hem minifom och efter några veckor så började det ge med sig, men vi hade ett par riktigt jobbiga nätter då jag satt uppe hela nätterna med henne i famnen och vaggade henne fram och tillbaka, jag trodde att jag skulle svimma vissa nätter för att jag var så trött.
Amningen började krångla efter ett tag och försvann nästan helt vissa dagar (antagligen pga sömnbrist och stress) och hon skrek pga det istället så vi köpte hem ersättning och gav henne och hon blev då nöjd, men det tog ett par dagar innan vi insåg att hon skrek pga att hon fortfarande var hungrig. Det var inte försen jag pumpade ut och insåg att jag inte hade mycke mjölk alls! Stackars barn som vart hungrig..
Torsk lyckades hon få också, det är även det väldigt vanligt har jag hört med fy vilken envis torsk! Ville aldrig ge med sig känns det som! Hon hade det nog i 2 månader, och då fick hon ändå receptbelagd medecin mot det. I samma veva fick jag det på min bröstvårtor och dem sprack, ja bokstavligen SPRACK och blev helt såriga. Så jag kunde helt enkelt inte amma längre och började handpumpa ut mjölken och blandade med ersättning och gav henne på flaska. När brösten hade läkt så började jag amma igen men det blev som en ond cirkel nu när hon hade börjat äta på flaska då blev hon lite slö och hon fick ingen bra grepp om mina bröstvårtor så ja, dem sprack igen.. Efter många om och men så bestämde jag mig helt för att sluta amma men fortsätta pumpa och det ska jag försöka fortsätta med tills hon är iaf 4 mån.
Ja, känns som det blev ganska många motgångar men jag är fortfarande världens lyckligaste Mamma och Novalie är nu mer världens lyckligaste bebis....förrutom när hon är hungrig då förvandlas hon till världens argaste bebis..=)
Kommentarer
Trackback
